Nedstängda bensinmackar och ransoner vid pumparna. Hur självförsörjande är vietnam när det kommer till olja och naturgas? I mitten av februari började artiklar om brist på bensin på landets bensinmackar dyka upp och samtliga artiklar berättade om samma sak. Importen på olja har minskat med 30-40 procent efter att regeringen klubbat igenom en höjning av det nationella bensinpriset med 3,9 procent. Detta har lett till att ersättningen till bensinmackarna har gått från några hundra VND per liter till 0. Vissa mackägare har använt sig av sin buffert och infört begränsningar på hur mycket varje kund får tanka till exempel VND30000 ($1,32) per kund och dag, medan andra har stängt sina bensinmackar temporärt. 

För att minska drivmedelsunderskottet föreslog industri och handelsministriet (MoIT) att sälja ut 102 miljoner ton RON92* till landets bensinmackar för VND14058 ($0,62) per liter vilket är betydligt lägre pris än ordinarie pris som ligger just nu på VND25320 ($1,11) per liter, upp 11 procent sedan årsskiftet. Förslaget är skickat till finansministeriet som ska besluta i frågan senare denna månad. Ett annat mindre populärt förslag har varit att minska skatten på drivmedel genom att tillfälligt sänka den från dagens 42 procent med motiveringen att andra länder har gjort så. Faktum är att skatten är låg om man jämför med de flesta andra länder som inte är nettoexportörer och brukar ligga omkring 45-60 procent.

*RON92 deras motsvarighet till vår 95-oktaniga bensin som späs ut med 10 procent etanol.

Nu när det sker ransoner på landets bensinmackar samtidigt som finansministeriet styr priset på RON92 och diesel, ställer man sig frågan, varför är det brist på drivmedel i ett land med tre stora oljefält? Dessutom har Vietnam fortfarande sedan 2016 den tredje största crude oil reserven i Sydostasien på hela 4,4 miljarder fat. Brist på drivmedel i sig är ett globalt problem som uppstod under pandemin likt bristen på komponenter till tillverkningsindustrin. Däremot borde ett land som Vietnam kunna förse marknaden med fossila drivmedel tills det värsta är över eller är det möjligt? 

 

Bildkälla: VNexpress

I samband med att Vietnam lyfte taket för utländskt ägande inom energisektorn valde jag att skriva om landets oljefält och vilka som var dom största aktörerna på dessa fält.

I oktober producerade Vietnam 168 000 bbl (oljefat) per dag vilket är den lägsta nivån sedan 1997. Mellan åren 2000-2016 låg produktionen omkring  300-350 000 bbl per dag. Innan pandemins utbrott 2020 hade efterfrågan på olja stigit till 557 000 bbl per dag i Vietnam och väntas växa med 5,5 procent CAGR mellan 2022-2027 enligt organisationen Mordor Intelligence. Det betyder att Vietnam skulle behöva öka sin produktion till nivåerna innan 2017 och 60 procent till för att kunna förse landets behov av olja och öka denna i samma takt som behovet växer.  

Bildkälla: take-profit.org

Svaret kan finnas i minskade satsningar på att hitta nya fält. I höstas skrev VNexpress om utarmade oljefält och att senaste åren har inte exploateringen varit särskilt intressant vilket kan ha att göra med det låga oljepriset. Den enda kända pågående exploateringen som sker just nu sker tillsammans med indiska Essar Exploration and production samt italienska Eni S.p.A (50% andel och operatör) exploaterar Block 114 i området som kallas Ken-Bau basin. I juli 2020 hittade man naturgas uppskattningvis uppåt 9 biljoner Tcf (Trillion cubic feet) tillsammans med 500 miljoner fat kondensat. Året därpå köpte man rättigheterna för Block 116 där man hoppas på hitta mer naturgas. Statligt ägda PetroVietnam Exploration Production Corporation (PVEP) satsade 2021 $380 miljoner på att hitta nya fält enligt pressmeddelande i februari 2021.

En annan viktig aspekt i frågan är förstås hur mycket av den olja som tas upp raffineras i Vietnam? Hur ser kapaciteten ut? Handelsministreiets svar på orsaken till underskottet på drivmedel är att ett av landets två raffinaderier, Nghi Son, arbetar med 55 procents kapacitet. Enligt källor till SPGlobal har raffinaderiet, som klarar 200 000 bbl per dag, likviditetsproblem och klarade inte att betala leverans av kuwaiti crude i januari och raffinerar just nu det lager av crude som finns på plats. I värsta fall kommer raffinaderiet stängas i mars om inte likviditetsproblemet löser sig. Nghi Sons problem började under pandemin när efterfrågan på olja sjönk drastiskt och tvingades minska output av petroleumprodukter. Raffinaderiet ägs av Vietnamesiska staten genom PetroVietnam (25,1%), Kuwait Petroleum International (35.1%), Japanska Idemitsu Kosan (35.1%) och Japanska Mitsui Chemicals (4.7%). 

Trots att den inhemska oljeproduktionen har minskat kraftigt av ovan nämnd orsak så planerar man att öka kapaciteten för ett av de två raffinaderierna. Dung Quat Oil Refinery som är den äldsta av dessa två raffinaderier, byggt 2010, väntas expandera och därmed öka sin kapacitet från 6,5 miljoner ton crude olja per år till 8 miljoner ton. Eftersom produktionen av inhemsk crude minskar så importerar man amerikansk och nigeriansk crude av samma viskositet som den man finner i fälten utanför vietnams kust medan Nghi Son importerar uteslutet från just Kuwait. 

Under 2019 importerade Vietnam crude oil för $3,71 miljarder dollar och blev den 31:a största importören av crude i världen. Samma år var crude den 6:e mest importerade produkten i Vietnam. 

Vietnam importerade råolja under 2019 främst från: 

Kuwait $3,11 miljarder dollar, 

USA $252 miljoner dollar

 Brunei $160 miljoner dollar

Azerbajdzjan $57,1 miljoner dollar

 Malaysia $55 miljoner dollar 

 

De snabbast växande importmarknaderna av crude oil för Vietnam mellan 2018 och 2019 var:

Kuwait $899 miljoner dollar 

USA $252 miljoner dollar

Brunei $160 miljoner dollar

Det är inte bara ren crude som används för energiframställningen utan även crude kol tjära som används i kraftvärmeverk i Vietnam. Crude kol tjära är en biprodukt i framställningen av fossila drivmedel och som säljs direkt till slutkonsument eller till energibolagen. Vietnam har minskat sin produktion av just kol och har sedan 2015 importerat allt mer kol och kombinerat med inhemsk kol. Mellan åren 2015-2020 exporterade Vietnam mindre än 2 miljoner ton kol. Samtidigt som exporten minskade så importerade 0,8 miljoner ton kol 2015 för att 2020 vara uppe i 15,2 miljoner ton 2020. Ministeriet för industri och handel räknar med att Vietnams output på crude kol tjära kommer att uppgå till 60 miljoner ton 2030. 60-80 procent av allt kol som framställs går till landets värmekraftverk och enligt ministeriet räknar med att Vietnam behöver importera 67 miljoner ton kol 2025.